Som tidigare har aviserats har jag för avsikt att ta mig an Martinus kosmologi genom att läsa den första boken av sju i serien TREDJE TESTAMENTET: Livets bok, del 1. Inledningsvis tänker jag mig att en kortfattad och översiktlig sammanställning kan vara påkallad för att tydliggöra ungefär hur den kosmologin positioneras i förhållande till integralfilosofin, vilken utgör MyEvos ramverk.
Ken Wilbers integralteori och Martinus kosmologi är båda mycket omfattande system som försöker förklara mänsklig utveckling, medvetande och kosmos. Därför ter det sig förstås som en grannlaga uppgift att ge sig på en kortfattad översikt, då risk alltid finns att råka utesluta något som ter sig viktigt. Men värdet av att göra en sådan översikt kan ändå bära viktig frukt så här i inledningen av projektet för att försöka fånga upp några av de stora dragen. Med det sagt följer här en sammanfattning i fem punkter av systemens likheter och skillnader.
Likheter mellan Ken Wilbers integralteori och Martinus kosmologi:
- Holistiska perspektiv
Båda systemen ser verkligheten som en helhet där alla delar är sammanlänkade och påverkar varandra. De betonar vikten av att förstå människan och kosmos som en del av en större helhet. - Andlig utveckling
Wilber och Martinus beskriver en andlig utvecklingsresa, där individen går igenom olika nivåer av medvetande och förståelse mot högre insikter och självförverkligande. - Universell kärlek och enhet
Kärlek och enhet är centrala teman. Wilber betonar ”nondualitet” och integration, medan Martinus talar om ”kärleksfull samverkan” i kosmos som en naturlag. - Hierarkiska nivåer
Båda modellerna inkluderar hierarkiska nivåer av utveckling. Wilber använder sig av begreppen ”holoner”, ”holarkier” och ”nivåer” i sin teori, medan Martinus beskriver utvecklingsspiraler och kosmiska nivåer. - Vetenskap och andlighet förenas
Wilber och Martinus strävar efter att förena andliga insikter med vetenskapliga rön. Wilber gör detta genom att integrera olika discipliner i sin ”AQAL-modell”, medan Martinus talar om vetenskapens gradvisa förståelse av kosmiska principer.
Skillnader mellan Ken Wilbers integralteori och Martinus kosmologi:
- Metod och struktur
- Wilber: Hans integralteori bygger på en meta-modell (AQAL) som integrerar vetenskap, filosofi och andlighet. Den är mer vetenskapligt analytisk och systematisk.
- Martinus: Hans kosmologi är en intuitiv och visionär livsåskådning baserad på egna kosmiska upplevelser. Den har en mer religiös och universell ton.
- Synen på medvetandet
- Wilber: Han ser medvetandet som en del av ett utvecklingsspektrum, från basala till avancerade nivåer, med fokus på både individuell och kollektiv utveckling.
- Martinus: Han betraktar medvetandet som en inneboende del av evigt liv och ett uttryck för Guds vilja.
- Kosmisk vision
- Wilber: Har inte en detaljerad kosmologisk vision utan fokuserar mer på människans medvetandestruktur och tillämpning inom vetenskap, psykologi och samhället i stort.
- Martinus: Har en detaljerad beskrivning av universum, dess syfte och eviga lagar, inklusive reinkarnation och kosmiska utvecklingsspiraler.
- Syn på Gud
- Wilber: Gud eller ”det absoluta” beskrivs ofta i termer av nondualitet, som transcenderar och inkluderar allt.
- Martinus: Gud är universums levande helhet, och allt liv är en del av Guds organiska struktur.
- Målgrupp och tillämpning
- Wilber: Hans teori riktar sig kanske främst till akademiker, forskare och andliga sökare, och används praktiskt inom exempelvis psykologi, sociologi och organisationsutveckling.
- Martinus: Hans kosmologi riktar sig främst till individer som söker en djupare andlig förståelse och livsåskådning, ofta med en personlig och etisk tillämpning.
Sammanfattningsvis är Wilbers teori mer fokuserad på integration av olika discipliner och modern vetenskap, medan Martinus kosmologi är en visionär livsåskådning med starka andliga och kosmiska inslag.
Bli först med att kommentera