Först och främst: Hej, och vad roligt att du har hittat hit! I egenskap av initiativtagare till MyEvo önskar jag dig varmt välkommen och hoppas verkligen att du ska finna dig väl tillrätta här.

Mitt namn är Jonaz Juura. Så långt eller kort kommen in i min presentation vill jag först poängtera att den inte har skapats i syfte att framhäva mig själv eller för att peka på att jag som person är särskilt viktig, vare sig för dig eller någon annan. Ytterst är jag endast en röst bland andra röster, som ibland och i bästa fall kan ge något av värde som du kan ta med dig på din utvecklingsväg.

Men som initiativtagare till och därför ansvarig för MyEvo kan det kanske ändå vara på sin plats med en kort presentation av vem jag är, så att du får något att förhålla dig till; något som erbjuder en slags referenspunkt i förhållande till innehållet på denna webbplats. Jag tar mig därför friheten att främst fokusera på min roll för MyEvos vidkommande och på min egen resa vad gäller självkännedom och självutveckling, då det är sådant som jag intresserar mig mycket för. Men visst vore det torftigt helt utan några mer personligt konventionella ”hårda” fakta, så några sådana infogar jag också i senare delen. 🙂

Min roll som skribent och redaktör

Att vara skribent och redaktör är min främsta uppgift här på MyEvo. Men också att fungera som kommunikatör, animatör, idésyntetiker och inspiratör med främsta syfte att för en större skara människor presentera, relatera och applicera olika gångbara teorier, filosofier, visdomar och praktiska tillämpningar, vilka kan länkas till det integralfilofiska ramverket för MyEvo.

Min självkännedoms- och självutvecklingsresa

Att retrospektivt kunna åstadkomma en komplett redogörelse för min självkännedoms- och självutvecklingsresa är förstås svårt. Nedan följer dock vissa viktiga nedslag, så som jag minns dem nu i skrivande stund.

Den första tiden: Högkänsligheten (ca 2012–2017)

Jag kan förvisso spåra min självkännedomsresa längre tillbaka i historien än till år 2012, men det var då som jag fick något mer påtagligt att ta stöd av än tidigare. Detta stöd initierades av ett blogginlägg som i korta ordalag beskrev det högkänsliga personlighetsdraget. Vilket inte endast bidrog till en känsla av att ha hittat hem till mig själv utan också blev startpunkten för fördjupade studier i ytterligare beskrivningar och forskningsrön kring detta personlighetsdrag.

Informationsspridning och träffar via webbplats och sociala medier

Under den processen lanserade jag en webbplats varpå vilken jag under åtminstone fem aktiva år kom att sprida information och relevanta berättelser om det högkänsliga personlighetsdraget, till största delen tillsammans med en redaktion likasinnade skribenter. Aktiviteten i sociala medier var också hög under de åren, vilket ganska tidigt började mynna ut i fysiska samtalsträffar med andra högkänsliga på några olika orter i Sverige men också ett par studiecirklar under min ledning. Aktiviteter som gav gott om mersmak!

Mötet med Elaine Aron och Tom Falkenstein

Därtill ledde arbetet med webbplatsen mig till Lidingö år 2015, där jag fick nöjet att inom ramen för en föreläsning med efterföljande workshop träffa forskaren och terapeuten dr Elaine Aron, upphovsperson till högkänslighetskonceptet. Där knöt jag också kontakt med psykoterapeuten Tom Falkenstein från Berlin och London, till vars bok Den högkänslige mannen¹ jag senare både bidrog med eget empiriskt underlag och ett kontaktnät till andra svenska högkänsliga män som då fick tillfälle att göra det samma. Därtill genomförde under de där åren bland annat en mindre egen kvantitativ studie om högkänsliga män².

Något om vad jag fick med mig

Med mig från den här tiden har jag massor av lärdomar om det högkänsliga personlighetsdraget, såväl i teoretisk som praktisk form. Några av dem jag tänker på i skrivande stund framkommer nedan.

Högkänslighet = Ett känsligare nervsystem än de flesta

Kanske främst bär jag med mig att det enligt forskningen är ett minoritetsmässigt personlighesdrag (15–30 procent av befolkningen) som springer ur ett känsligare nervsystem än vad som är vanligt för en majoritet av befolkningen. Men också att denna känslighet kan yttra sig på många olika sätt från en individ till en annan.

Därmed behöver inte med nödvändighet känsligheten för yttre och inre stimuli vara likställt med en extra hög grad av känslosamhet, vilket tycks vara en vanlig missuppfattning bland i synnerhet kvinnor enligt min erfarenhet. Den (primärt) högre känsligheten för yttre och inre stimuli kan dock bidra till en känslomässig responsivitet, det vill säga att responsen på en stimuli kan bestå av en högre grad av (sekundär) känslosamhet. Det utesluter således inte att även icke högkänsliga kan vara känslosamma, och således utgör känslosamhet inte en primär utan en sekundär möjlig indikator på högkänslighet.

God kontakt med intuitionen

Den högre känsligheten lägger dock grunden för förmågan att registrera subtiliteter av olika slag, vare sig dessa existerar i den yttre eller inre världen. Inte helt ovanligt för högkänsliga personer är därför att ha en god kontakt med intuitionen. Det kan exempelvis leda till en välutvecklad förmåga att kunna förutse händelser, i synnerhet där risker finns med i bilden, men också att aktivt kunna skapa guidande visioner av framtiden eller drömma sanndrömmar. Det kan också för vissa leda till ett större andligt djup, vilket kan yttra sig på många olika individuella sätt och former — exempelvis i schamanens, munkens eller yogins form.

Extraversion vs introversion = Inlärda sociala strategier

Det jag ovan redogjort för gällande det högkänsliga personlighetsdraget är i huvudsak sådant som jag själv kan relatera till för egen del, direkt eller indirekt. En kompletterande kunskap, som måhända kan sticka en och annan i ögonen vid första anblicken, är att högkänsligheten kan möjligen ha varit det medfödda och därför grundläggande personlighetsdrag som psykiatern Carl Gustav Jung hade i åtanke när han myntade begreppet introversion för att beskriva den inåtvända inlärda strategin i förhållande till omgivningen.

Dr Elaine Aron, som är skolad i jungiansk psykologi, hävdar att så är fallet i en av sina böcker om högkänslighet. Det vill säga, att känsligheten är medfödd medan introversionen är en inlärd social strategi – möjligen på grund av den medfödda känsligheten. Något som kan gå stick i stäv med många andras uppfattning om att introversionen är medfödd. Men om den är inlärd, så borde den med andra ord vara möjlig att lära om. Och detsamma gäller förstås även extraversionen på motsvarande sätt. Vilket potentiellt kan öppna upp dörrar för en möjlig personlig utvecklingsväg, tänker jag idag.

Övergångstiden: Från typologier till andlighet (ca 2015–2018)

Men själen ville mer, ville gå vidare, ville gå djupare. Så i takt med att mitt HSP-engagemang mättades allt mer ökade samtidigt intresset för personlighetstypologier; inledningsvis främst för Myers-Briggs Type Indicator ³ men relativt snart i ännu högre grad enneagrammet⁴. Det sistnämnda kom att utgöra ett huvudintresse under ett par års tid, medan jag samtidigt allt mer närmade mig andliga visdomar/filosofiska läror via främst men inte endast Eckhart Tolle⁵, Jiddu Krishnamurti⁶, Eli Jaxon-Bear⁷ och Rupert Spira⁸ samt med ett och annat kompletterande stickspår; exempelvis Georgij Gurdjieff⁹.

Dessa personer kom jag att tillbringa mycket tid tillsammans med i mina hörlurar under de så gott som dagliga meditativa långpromenader som jag företog mig under denna period, men även i min dagliga läsning. Det blev som en naturlig förlängning av enneagrammet, vilket kan tjäna som en övergångsbrygga mellan konventionell personlighetsfokuserad psykologi och pereniell visdom.

Något av det jag främst tog med mig från typologierna

Den sällsynta och högkänsliga INFJ-typen

Från denna övergångstid tog jag bland annat med mig vissheten om att min personlighetstyp enligt MBTI oftast blev INFJ¹⁰ nästan oavsett vilket test jag besvarade. En typ som vanligen kan knytas till det högkänsliga personlighetsdraget då det uppfyller tre vanliga drag som dr Elaine Aron själv har funnit i sina kontakter med högkänsliga personer: introverta, intuitiva och feelers.

INFJ-typens funktionsstack –> En svårförstådd typ

Men jag lärde mig också under resan en del om de mer tekniska aspekterna bakom MBTI-systemets kryptiska fyrbokstavskoder, deras innebörder och hur dessa staplades funktionsmässigt på varandra i så kallade funktionsstackar.¹¹ En analytisk kunskap som har varit viktig för mig att förstå för att därigenom bättre förstå de många gånger arketypiska beskrivningarna av de sexton personlighetstyperna i MBTI-systemet, men också mig själv.

Vad gäller INFJ-draget kan det vara på sin plats att också ange att den dominanta intuitionen hos en sådan person är av introvert slag, medan den sekundära känslan är utåtriktad extravert. Men också att den tertiära tankefunktionen är introvert likt intuitionen, medan den svagt utvecklade sinnesförnimmelsen likt känslan primärt är av extravert karaktär.¹² Så kan det förhålla sig, i varje fall för en person som är i skaplig psykologisk balans. Temporärt kan dock prioriteringsordningen mellan funktionerna kastas om under exempelvis stressiga förhållanden, vilket tenderar att skapa psykisk obalans.

Med det sagt kan där också finnas en god del övertänkande, i synnerhet i ensamma stunder, vilket kan mynna ut i en så kallad Ni-Ti-loop, var i de introverta funktionerna riskerar att löpa amok.¹³ Därför kan det vara särskilt viktigt för en INFJ-personlighet att trots ett visst inre motstånd värna både regelbundna sociala kontakter och fysiska övningar, för att ge tillräckligt utrymme för den extraverta känslan respektive sinneförnimmelsen.

Sammantaget kan INFJ-typen ge en personlighet som för andra kan vara svår att förstå sig på då så mycket pågår i det inre eftersom varken intuitionen eller tankeprocessen styrs särskilt mycket av den direkta situationen, utan istället tenderar att komma inifrån och baseras på slutsatser av en intressant process där noder i ett inre nätverk av olika kunskaps- och erfarenhetspunkter i tid och rum har vävts samman i en i bästa fall sammanhängande intelligent och insiktsfull syntes. Just därför kan en sådan person också vara duktig på att se saker och ting utifrån många olika perspektiv, och då också kan göra stora tankeskutt som i slutänden ändå visar sig ha med den aktuella situationen att göra. Skutt som dock ibland kan bli något alltför komplexa och till synes osammanhängande för den med en mindre utvecklad förmåga eller intresse för att följa ett resonemang till slutet men också plocka guldklimpar längs vägen. Ibland kan även personen själv ha svårt för att verbalisera sina egna komplexa eller djupa insikter, då språkliga beskrivningar inte alltid räcker till.

Några reservationer om MBTI

Avslutningsvis angående MBTI så har jag åtminstone två reservationer. Den första reservationen är ett förtydligande om att systemet endast fokuserar på psykologiska funktioner och hur de prioriteringsmässigt hanterar perceptionen respektive bearbetningen av olika typer av information, men inte innehållet i informationen. Och det betyder bland annat att ingen typ är bättre, sannare eller godare än någon annan, och inte heller att vissa typer är signifikativt mer utvecklade än andra. Den andra reservationen är att typerna närmast beskriver ett i bästa fall vanligt förekommande men ändå temporärt psykologiskt tillstånd hos respektive person. Vilket bland annat betyder att kontexten men också exempelvis dagsformen kan ha en påtaglig inverkan på hur pass stabilt närvarande typen är i psyket hos en person; något som exempelvis kan bli särskilt framträdande i sociala sammanhang där umgänget med andra personlighetstyper kan bidra till en mer eller mindre temporär förändring. Dessa reservationer är inte endast av teoretisk natur utan också en del av min egen erfarenhet.

5w4 SX/SP = Min ”hemmapunkt” i enneagrammet

Från enneagrammet plockade jag därefter med mig vissheten om att till slut ha relaterat mest med den typ som beskrivs i ännu mer kryptiska ordalag inom ramen för det systemet, nämligen 5w4 (vilket uttalas ”femma med fyra-vinge” eller mer arketypiskt ”en observatör/forskare med inslag av djupdykande individualist/romantiker”).¹⁴ Men det tog mig några veckors läsning, lyssnande till läromästare och andra personers vittnesmål om hur de kom fram till sin typ, samt mina egna kontemplationer innan det stod klart för mig.¹⁵ Därtill insåg jag att min sociala instinktstyp¹⁶ primärt var den intima/sexuella/1-1 och sekundärt den självbevarande; vilket sammantaget uttrycks som SX/SP, samt att min utvecklingsväg primärt skulle gå med åttan (”utmanaren/ledaren”) och sjuan (”entusiasten/äventyraren”) som ledstjärnor och stödpunkter. ¹⁷

Att kunna se andras enneatyper

Jag tog också med mig en förvärvad förmåga att hyfsat väl kunna se andras huvudsakliga beteende- och motivationstematik för att erhålla kärlek. Vilket den konventionella tillämpningen av enneagrammet som en beskrivning av egots drivkrafter i grund och botten handlar om enligt mitt förmenande.

Det positiva enneagrammet = Själen framför egot

I senare delen av mina studier av systemet hann jag också stifta god bekantskap med en annan mer integrativ och positiv tillämpning av enneagrammet, där främst själen och dess arketyper stod i fokus.¹⁸ Detta bidrog till ett perspektivskifte för min del vad gäller enneagrammet, då jag alltmer började förstå att det konventionella enneagrammet såg ut att influeras av ett egofientligt New Age. Vilket rimmade illa med min mer holistiska syn på såväl mig själv som på människosläktet i gemen.

Med det sagt ser jag att egot inte alls är någon fiende utan snarare en tillgång, en nödvändig del av utvecklingen mot en större helhet. Vilket kom att bli en för mig mer nykter inställning till andlighet som senare kom att ha betydelse för valet av Ken Wilbers integralfilosofi, som jag kommer in på senare i detta skrivna.

Något av det jag främst tog med mig från de andliga läromästarna

Från de andliga läromästarna fick jag med mig många värdefulla gåvor i form av såväl bekräftade sanningar som nya insikter.

Vem/vad jag och känslan av ”bliss”

Inte minst tog jag med mig det ultimata svaret på frågan ”vem eller vad är jag ytterst”?, något som de alla aktualiserade. Jag fick också med mig förmågan att känna en lycksalighetens ”bliss” mitt i tillvaron; i princip var som helst och när som helst i vardagslivet. Detta nådde sin höjdpunkt under jul- och nyårshelgen 2016 (eller möjligen 2017), som jag till största delen firade i mitt eget sällskap. Jag minns särskilt tydligt hur jag gick ut på långpromenad under nyårsaftonen och upplevde en sådan fundamental lycka där jag gick mellan de många villakvarteren medan nyårsraketerna befolkade natthimlen; fullkomligt tårögd av lycka att bara finnas till, att bara kunna uppleva livet i och omkring mig.🥰

Att var sitt eget ljus

Jag attraherades också av Krishnamurtis tal om att vi alla måste vara vårt eget ljus i stället för att okritiskt följa någon viss lära, läromästare, institution eller organisation. Eller annorlunda formulerat: Där andligheten går in behöver inte med nödvändighet det egna förnuftet och omdömet gå ut.

Den fjärde vägen och den listiga människan

Till det kan jag bland annat knyta Gurdjieffs ”den fjärde vägen” och ”den listiga människan” som dels innebär en kombination av och därför hyfsad balans mellan fakirens/kroppens, munkens/känslornas och yogins/tankarnas väg mot andlig Upplysning, dels inte drar sig tillbaka från samhället utan i stället lever mitt i det och försöker fortlöpande att balansera insikter som görs i både den relativa/dualistiska och den absoluta/nondualistiska dimensionen.

Andlig promiskuitet och hjältens resa

Liknande tongångar fann jag hos såväl Tolle som Spira, vilka till och med kunde uppmuntra till en viss ”andling promiskuitet” i bemärkelsen att kunna gå vidare till andra lärda längs den egna vägen när så var dags i stället för att hänga kvar vid dem och det som känns invant och tryggt.

I den kontexten kan jag inte låta bli att relatera till tarot och Joseph Campbells ”hjältens resa”, då jag kan se att vi alla i vårt inre är på resande fot och därför behöver lämna gamla hamnar för att så småningom anlända till nya. Vår uppgift och utmaning blir då att med ökad insikt och självkännedom lära oss navigera i de utmanande vatten vi måsta korsa, samt förstås att med ett växande omdöme lära oss att äntra de rätta hamnarna. Inte för att de nödvändigtvis har de största bekvämligheterna, utan snarare för det de potentiellt kan lära oss genom de utmaningar som de presenterar oss för. Inte minst när det gäller resan mellan dem, vilka emellanåt kan framkalla ”dark night of the soul”; en kortare eller längre tid av ett negativt sinnestillstånd som behöver gås igenom för att kunna nå fram till nya ljusare insikter och impulser.

Samtidigt som det är viktigt att utmaningarna inte är alltför stora i förhållande till var vi befinner oss, då risk finns att alltför stora kliv i utvecklingen leder oss in i traumatiserande händelser. Vilka i sig och i sämre fall kan leda till regression snarare än till integration eller progression, i varje fall om vi inte vet hur vi kan läka oss tillräckligt snabbt och djupt efter sådana händelser. En lärdom som jag senare fick av kombinationen Ken Wilber och Peter Levine.

Bokutgivning och hemvändarflytt

Någon gång under den här perioden hade jag börjat författa min bok Från foten av Tibidabo till Vyšeherad¹⁹ där såväl det högkänsliga personlighetsdraget, MBTI, enneagrammet och vissa fragment av de andliga lärorna bereddes utrymme tillsammans med mer personliga utforskanden, erfarenheter och reflektioner.

Boken publicerades dock först hösten 2019, vilket sammanföll med att jag flyttade nästan 30 mil söderut till mina gamla hembygder. Jag ska inte sticka under stol med att jag inför flytten såg framför mig möten med ett antal skuggsidor av mitt förflutna. Exempelvis gamla skolgårdar och andra platser som lätt kunde associeras till obehagliga minnen som då skulle väckas till liv igen, men också möten med personer från förr vilket automatiskt skulle kunna tvinga in mig i en viss på förhand given roll samt en traditionsbundenhet som var mer påtaglig än den jag själv hade utvecklat i mitt eget liv som vuxen långt därifrån. Vilket å andra sidan potentiellt skulle kunna innebära en möjlighet till försoning med dessa minnen och därmed också bättre möjliggöra en läkning.

Och ja, så blev det också sedermera till stor del; delvis med inspiration hämtad från det positiva enneagrammets upphovskvinna Susan Rhodes och hennes vurm inte endast för ascendation utan också descendation.²⁰

Integralfilosofin kom in i mitt liv (ca 2018–2022)

Vid det laget hade dock samtidigt ytterligare en inflytelserik person hunnit dyka upp i min väg – Ken Wilber.²¹ Ty, i samband med att Jordan B. Peterson, den omtalade professorn från Toronto University, blivit alltmer känd av allmänheten i Europa under senare delen av 2017 snubblade jag så småningom mer eller mindre osökt över en Jeff Salzman i min iver att försöka analysera nämnde Peterson för att bättre förstå denne. Salzmans analys föll mig mycket väl i smaken vid den tiden, och jag hyllar honom genom att infoga analysen nedan.²² Inte endast för den i sig, även om den var mycket förtjänstfull, utan ännu mer för att han som en mycket god kommunikatör med den öppnade min dörr till Ken Wilbers integralfilosofi, vilken har utgjort det ramverk som jag har stannat vid sedan år 2018. Ett ramverk som är tillräckligt omfångsrikt, komplext och djupt för att följa med mig på min väg under en lång tid framöver. Indirekt är mr Salzman med det också en bidragande orsak till att MyEvo finns, och att du är här just nu. Så ett otroligt stort tack till denne Jeff!🙏🤩

Något av det jag tagit med mig från integralfilosofin

Så vad har då integralfilosofin i huvudsak inneburit för min utveckling, genom inte endast en mycket givande och inspirerande läsning och lyssning som har påverkat mig på många olika sätt, utan också genom andra röster likt nämnde Jeff Salzman? Det korta svaret är massor; så mycket så att det är svårt att komma ihåg och än mindre redogöra för på beställning då så mycket har integrerats i mitt medvetande över en längre tid. Men några guldkorn kan jag nog förmå mig att redogöra för.

Integralpsykologin

Ett sådant guldkorn utgörs definitivt av Ken Wilbers bok Integral Psychology²³, i vilken han steg för steg utvecklar sin metateori om det mänskliga medvetandet och dess utveckling samtidigt som han på ett spännande vis knyter ihop konventionell nutida västerländsk psykologi med såväl antikens som österländsk medvetandefilosofi.

Med det sagt ser jag grovt sett integralpsykologin som en mycket viktig central delmängd eller rent av kärnpunkt för integralfilosofin, då den knyter an till den grundläggande idén om att medvetandet är en kosmisk företeelse snarare än något som endast är vikt åt människan. Men också att där finns en dualistisk dimension/ett spektrum av medvetandet som står för en gradvis komplexitet och därmed ett otal mer eller mindre omfattande partiella men också utvecklingsbara sanningar, samtidigt som det finns en underliggande absolut nondualistisk dimension som är mycket enkel eftersom den är innehållslös och därför absolut sann.

Partiella sanningar -> multiperspektivella sanningar

För min personliga del har uttrycket ”partiella sanningar” utgjort en viktig gåva från Wilber, då det indikerar ett erkännande av alla människors sanningar; samtidigt som det också indikerar att individuella sanningar knappast kan vara allmängiltiga i totalt sann mening. Men om individuella sanningar sammanförs och tillräckligt väl reflekteras kan de åtminstone potentiellt tillsammans framkalla/medla en kollektiv multiperspektivell och därför ömsesidigt respekterad sanning.

Därmed kan ”partiella sanningar” bli ett retoriskt mycket gångbart begrepp och koncept vid i synnerhet komplexa konflikter där olika typer av motstridiga sanningsanspråk görs.

En evoluholistisk filosofi

Tack vare det evolutionistiska anslaget samt introduktionen av holoner och holarkier men också heterarkier, har jag i och med integralfilosofin funnit ett sammanhållet filosofiskt ramverk som ter sig sant holistiskt, där så många andra ramverk med holistiska ambitioner istället ter sig mer eller mindre eklektiska och därför splittrade eller rent av inkoherenta. Eller annorlunda formulerat: Integralfilosofin verkar både på ett utvecklingsmässigt djup och med en bredd, både vertikalt och horisontellt. Därför kallar jag det en evoluholistisk filosofi.

En känslomässig bot –> Från grön till teal

Sist men inte minst hjälpte mig Wilber tack vare boken Trump and a Post-Truth World²⁴ att bättre förstå och därför tolerera vissa personer som jag dittills ofta hade skapat en känslomässig ”allergi” emot och då i synnerhet USA:s president Donald Trump samt I viss mån även den i Sverige verkande Jimmie Åkesson, partiledare för de högerkonservativa Sverigedemokraterna.

Det jag fick klart för mig var att den känslomässiga reaktionen i grunden uppkom genom de i huvudsak post-modernt pluralistiska och egalitära värderingar jag tagit till mig och så länge hade levt med, de som inom integralfilosofin betecknas som värderingar i ett grönt utvecklingsstadium. Dessa står per definition till stor del som kontrast till och i konflikt med såväl de föregående orangea respektive bärnstensfärgade utvecklingsstadierna, vilka nämnde Trump och Åkesson till stor del representerar.²⁵ Med Wilbers hjälp lyckades jag till stor del bättre integrera dessa båda stadier i mig själv i en slags autoterapi under läsningens gång, vilket bidrog till att jag när boken var utläst kände mig fri från en totalt onödig ”allergi” i vardagen.

Jag insåg då överraskande att jag bland annat med denna känslomässiga svängning sannolikt var på god väg att erövra nästa stadium, vilket kallas teal inom integralfilosofin. 🙂

Mina konservativa sidor

I stora drag ser jag mig normalt sett som en progressiv person, politiskt men också privat. Med det sagt hör utveckling till något av det vackraste jag känner till, lika mycket som jag kan storkna över och fullkomligt tråkas ut av att saker och ting går på repeat. Detta gäller inte minst personlig utveckling, vilket var något jag relativt tidigt kom att attraheras. Förmodligen som en respons på eller kanske snarare en reaktion mot att mina föräldrar till stor del lät sina liv gå på repeat, och därmed sällan om någonsin kunde arbeta för att ta några större kliv i sin respektive utveckling.

Men genom att framför allt lyssna på flera avsnitt av ovan nämnde Jeff Salzmans samtal och redogörelser fick jag också syn på mina mer konservativa sidor, och dessa har jag kommit att omfamna i ett allt fastare grepp än tidigare. Ett sådant erkännande har bidragit till att jag i vissa avseenden har fått en bättre förankring i min egen personlighet, något att liksom ta stöd emot när jag idag tittar ut på det ständigt förändrade samhälle som jag möter i mitt dagliga liv och som därigenom förmodligen delvis har räddat mig från en alltför stor alienation mitt i allt det föränderliga.²⁶

Skuggarbete medelst 3-2-1-metoden

En annan viktig aspekt av integralfilosofin som jag har tagit med mig kan sammanfattas med ledorden Waking up, Growing up, Cleaning up, Showing up.

• Waking up syftar kanske främst på ett andligt uppvaknande, vilket jag menar att jag fick med mig genom de andliga läromästarna enligt ovan.
• Growing up syftar kanske främst på att fortsätta växa i mer konventionell mening; att fortsätta utveckla de olika intelligenser, förmågor men också potentialer som vi har. Eller att med andra ord mogna som människa, att vidga horisonter istället för att fastna i det förgångna; om att utveckla klokskap och vishet.
• Cleaning up handlar kanske framför allt om att städa upp, om att rensa ut eller lösa upp skuggor som håller oss tillbaka i det som en gång var. Det vill säga sådant som vanligtvis huserar i det omedvetna och som får oss att reagera känslomässigt negativt på sådant som finns omkring oss fastän det i själva verket finns inom oss (ja, var annars skulle det kunna vara?!). Oftna nog handlar det om hur vi spontant reagerar på vissa andra människor.
• Och med Showing up menas kanske framför allt att också ”komma ut” och att ”göra skillnad” i egenskap av den andligt uppvaknade och samtidigt alltmer kloka och visa människan som inte så lätt låter sig domineras av och därmed begränsas av sina skuggor.

En verksam del av Cleaning Up har 3-2-1-metoden varit i mitt fall. Den går ut på att närma sig ens psykologiska skuggor genom att först prata högt med sig själv om tredje person (d.v.s. oftast om honom eller henne) och vad man stör sig på hos hen. När det pratet sedan känns mer eller mindre mättat så övergår man till att fortfarande för sig själv prata med vederbörande istället (d.v.s. man pratar till ett du); man framför sina klagomål till vederbörande. När det känns hyfsat mättat övergår man till det sista steget, som innebär att man tillåter sig att så att säga gå i den andres mockasiner (d.v.s. den andres jag). Detta kan vara oerhört svårt i början men med lite träning så har jag funnit att det kan vara otroligt intressant, ibland överraskande och faktiskt även roande, men framför allt helande för det egna jaget. Det är väl ofta så det känns när ens medvetande expanderar till något större än vad det innan var.

Nuläget (2023–2025)

Så var befinner jag mig idag på min resa? Som redan sagts är det fortfarande sådant som på något sätt kan relateras till integralfilosofin som främst lockar mitt intresse – vilket inte vill säga litet!

På senare tid har jag framför allt kommit att fokusera på sådant som primärt (om än inte endast) ligger inom den övre högra kvadranten²⁷: trauma, vagusnerven och fascia.

Trauma, vagusnerven och fascia

Något som Ken Wilber har varnat för men inte särskilt mycket redogjort för är de risker som finns med att utvecklas alltför fort, det vill säga när transcendensen mellan olika utvecklingssteg blir alltför stor i förhållande till vad som inkluderas av det som redan finns med i jagets ”bagage” sedan tidigare. Han pekar dock på att en alltför snabb utveckling – i bemärkelsen stor transcendens in i det nya men bristfällig inkludering av det gamla – i värsta fall kan leda till trauman präglade av dissociation; det vill säga en personlighetssplittring. Spontant väckte detta mitt intresse utan att jag för den skull agerade på det.

Men med tiden fann jag allt fler röster som pratade om trauma och traumabehandling, röster som jag sedan tidigare redan lyssnade till emellanåt. Den sista rösten som fick mig att falla in i ledet, eller som slutligen eroderade ut det sista motståndet inom mig, var den utmärkte youtubern och coachen Jordan Thornton²⁸ som var den som introducerade mig för den mycket rutinerade traumaspecialisten Peter Levine.²⁹

Så med start under min eremittid hösten 2023³⁰ kom jag även under 2024 att i teori och praktik ägna mig en god del åt trauma och därigenom vagusnerven men faktiskt också fascia. Något otippat har jag således till stor del fokuserat på integralfilosofins övre högra kvadrant, det vill säga i den individuella fysiska kroppen, även om det spåret också har visat sig leda till mer andliga aspekter eftersom de teorier och praktiker jag har ägnat mig åt till stor del har visat sig vara holistiska. 😇

En betydande utkomst från dessa övningar har lett till att jag lyckats lösa upp bra många av mina gamla och dittills obearbetade trauman genom livet. Det har också inneburit att jag har börjat sjunga alltmer och faktiskt hyfsat väl och på egen hand lyckats utveckla en sångförmåga som jag tycker fungerar tillräckligt bra i privata sammanhang. Iskalla morgonduschar där jag överlåter till kroppens spontana reaktioner att ta hand om chocken har bidragit till att jag har blivit mer energisk och klar i skallen, då det känns som att det på ett positivt sätt aktiverar det sympatiska nervsystemet. Något som har varit viktigt för mig eftersom jag har tolkat det som att mitt autonoma nervsystems respons på vissa traumatiska situationer har varit att stänga ned, det vill säga att den parasympatiska delen av nervsystemet har tagit över, och att det också tenderar att till viss del genomsyra mitt vardagsliv (d.v.s. inte endast i traumatiska situationer).

Under tiden har jag också ökat på antalet övningar i mitt vardagliga fysiska träningspass utifrån den kunskap och erfarenhet jag har fått under resans gång; övningar som mer explicit fokuserar på vagusnerv och fascia framför vissa avgränsade specifika muskelgrupper.

För MyEvos vidkommande valde jag dock under 2024 att också prioritera en god del av tiden i mitt liv åt en ny kärleksrelation, en tid som i huvudsak hämtades från den delen av min ”tidbank” som jag hade tänkt använda för att utveckla MyEvo. Under 2025 är dock min intention att återuppta denna utveckling, såväl med avseende på innehåll som form och funktion.³¹

Kort om min övriga bakgrund

För att klara av det minst intressanta sist vet jag att berätta att jag yrkesmässigt har lång erfarenhet av att arbeta inom tekniksektorn, till viss del i egenskap av maskinkonstruktör men framför allt som IT-support. Ungefär lika lång erfarenhet har jag av att i egenskap av beteendevetare med samhällsprofil arbeta i en akademisk miljö, och då framför allt med anknytning till samhällsvetenskaplig forskning men också delvis teknisk.

Denna ambivalens, eller kanske integration, mellan de ”hårda” respektive ”mjuka” intressena har följt mig större delen av livet så det är nog ett av min personlighets tydligare kännetecken utåt. Och jo, det avspeglar sig också här på MyEvo då jag både administrerar och anpassar webbplatsens utformning, men också fortlöpande tillför innehåll. 🙂

På det mer privata planet kan jag idag till stor del se mig som bland annat en traumaöverlevare efter några svårartade trauman men också ett flertal mindre sådana.³² Jag kan också se mig som en överlevare efter ett utmattningssyndrom av det mer kognitivt genomgripande och i tid utdragna slaget (idag handlar det om totalt ca 20 års rehabilitering). Visst har sådana händelser påverkat mig en hel del, och då mest negativt förstås, men utan dem hade jag ju å andra sidan inte varit där jag är idag och MyEvo hade därför sannolikt inte funnits. En stor mängd kunskaper och insikter på många olika plan har sådana erfarenheter gett mig; och många av dem kommer till uttryck på denna plattform. So no regrets!

Ja, det var (mycket) kort om min övriga bakgrund. 🙃 Kanske kommer jag återvända till och utveckla denna del i ett senare skede. Men ett stort tack för ditt intresse så här långt och för att du mäktade med att läsa ända till detta slut!

Än en gång varmt välkommen hit!
Jon@z, redaktören

Fotnoter

1. Se Tom Falkensteins bok Den högkänslige mannen.
2. Se min studie om högkänsliga män.
3. Se övergripande beskrivning om Myers-Briggs Type Indicator.
4. Se introduktion till enneagrammet respektive denna översikt av enneagrammet.
5. Se om Eckhart Tolle.
6. Se om Jiddu Krishnamurti.
7. Se om Eli Jaxon-Bear.
8. Se om Rupert Spira.
9. Se om Georgij Gurdjieff
10. Se INFJ-personligheten, den mest sällsynta i befolkningen.
11. Se mer om de kryptiska fyra bokstävernas innebörder i MBTI for dummies, steg 1 och MBTI for dummies, steg 2.
12. Se mer om funktionsstacken i MBTI for dummies steg 2, där INFJ-typens och INFP-typen tjänar som exempel.
13. Se exempelvis detta inlägg angående Ni-Ti-loopar.
14. Se dessa båda inlägg om enneagrammets femma respektive fyra.
15. Se om hur jag kom fram till att den huvudsakliga femmatypen med sin fyravinge var mest träffande för min del.
16. Se om instinktstyper eller instinktsvarianter.
17. Se om enneatyp åtta. Dessvärre har jag ännu inte skrivit något inlägg om enneatyp sju. :-/
18. Se om det positiva enneagrammet i detta inlägg samt dr Susan Rhodes bok The Positive Enneagram
19. Se min bok i butiken.
20. En vurm som Susan Rhodes skriver om i The Integral Enneagram.
21. Se om Ken Wilber.
22. Inom parentes ser Jeff Salzman precis som jag sig som en enneagramtyp fem, vilket nog bidrog till att jag tidigt attraherades av hans sätt att lägga fram sina budskap på.
23. Se Integral Psychology i butiken.
24. Boken återfinns dock inte i MyEvos butik då den litterärt dessvärre inte tillhör Ken Wilbers bättre verk enligt mitt tycke.
25. Se om grönt, orange och bärnstensgfärgat stadium och övriga utvecklinsgstadier.
26. Genom att erkänna och omfamna mina mer konservativa tendenser och inte minst värderingar menar jag att jag på ett personligt plan har kunnat integrera mer av det inom integralfilosofins bärnstensfärgade utvecklingsstadiet än tidigare.
27. Se mer om övre högra kvadranten
28. Se Jordan Thorntons YouTube-kanal, Instagram och webbplats.
29. Se Peter Levines bok In an Unspoken Voice i butiken samt YouTube-kanal, Instagram och webbplats.
30. Se om mitt halvår som eremit i min årskrönika från 2023.
31. Se mitt nyårslöfte inför 2025.
32. Se min redogörelse för dessa olika trauman i min årskrönika från 2023 och ett specifikt sådant i It’s the fascia, stupid!