I en serie av inlägg kommer jag förhoppningsvis att över tid kunna skriva om något jag brinner för: det levande enneagrammet – ett konkret enneagram tillämpat mitt i olika vardagslivssituationer. Syftet med serien är att hjälpa mig själv och andra att få syn på att enneagrammet faktiskt är väldigt närvarande i oss alla – här och nu, mitt i det ständiga brus som vi kallar för livet – samt att det går att använda som ett kognitivt hjälpmedel för att påminna oss om att vi i väldigt många situationer har val att göra och att modellen kan bidra med olika strategier för hur vi tar oss an sådana val.
Denna första del – och därigenom hela serien – kom till efter en aha-upplevelse mitt i natten, då jag liksom så många gånger förr vaknade till och inte kunde somna om (har haft sömnstörningar under många, många år). Och precis när de första tankarna började mala där i sängen så lyckades jag vara tillräckligt närvarande i sinnet för att upptäcka vart de var på väg och vad de därför höll på att mynna ut i, samtidigt som enneagramsymbolen flashade förbi inför mitt inre och med dess hjälp fann jag en mening med det som höll på att ske. Under dagarna som följde utvecklade jag det vidare, och här följer resultatet: en detaljerad introspektiv redogörelse som startar med själva uppvaket och som mynnar ut i olika sätt att komma till ro igen, för att slutligen förhoppningsvis kunna åter falla in i sömn.
Från nollpunkten till Nian: Uppvaket och fantasierna
Jag vaknar mitt i natten utan att veta varför. Under den allra första stunden – kanske de första 2–3 sekunderna – är medvetandet fullständigt tomt på tankar och känslor. Jag är vid tomhetens nollpunkt.
Men så uppstår de första bilderna inför mitt inre. Inledningsvis kommer de en och en för att därefter klinga av och försvinna bort, men snart börjar de länkas ihop med varandra i en serie. Bilderna blir levande, blir till en film där varje sekvens betyder något. Jag har således börjat fantisera. Medvetandet har kommit till Nians punkt.
Sexan och Trean: ångesten och den manifesterande energin
Filmen väcker snart känslor till liv i takt med att den utvecklas till sammanhängande scenarier som i huvudsak kretsar kring sociala relationer. Min primära disposition för känslor mitt i natten är som regel ångest som kretsar kring dessa relationer, och så blir det även denna gång. Medvetandet har hamnat vid Sexans punkt.
Ligger jag bara kvar i sängen och tillåter den inre projektorn att fortsätta kasta fram bilder på näthinnan så eskalerar bara ångesten vid punkt Sex till fullständig paralys. Jag behöver således göra något för att bryta detta mönster, och här har jag faktiskt ett val att göra. Är jag inte tillräckligt mycket vaken, inte tillräckligt mycket vid medvetande, så kan det vara svårt att slappna av och därför falla tillbaka in i Nian och därefter via nollpunkten in i sömnen igen. Måhända fungerar här strategier som ligger Nian nära, så som exempelvis meditation eller medveten djup och lugn andning, för att via nollpunkten åter igen falla in i sömnen. Eller så fungerar det inte alls. Men då finns i varje fall andra alternativ.
Ångesten vid punkt Sex är inget annat än i kroppen lagrad energi, så att få utlopp för den genom att distrahera mig med något slags yttre arbete kan då framstå som inte endast en möjlig utan dessutom attraktiv och naturligt självklar strategi – vilken leder mig till den manifesterande energin vid punkt Tre: Kanske kan jag gå upp och ta hand om resten av disken, eller varför inte stryka lite eller lösa sudokon som jag gick bet på tidigare under dagen, eller ägna mig lite åt en surdeg på jobbet?
Således har jag gått från Nian till dess stödpunkter Sexan och Trean – från den kroppsliga intelligensens kärnpunkt till tankarnas och känslornas. Möjligen kan jag därefter återkomma till punkt Nio, för att därefter slappna av efter alla göranden vid punkt Tre och sedan in i en skön sömn.
Ettan och Tvåan: planerna för dagen och de sociala relationerna
Men det finns ju andra alternativ också, vilka kan vara bra att ha till hands. Exempelvis Nians vingpunkt Ettan. Kanske behöver jag inte nödvändigtvis utföra ett arbete mitt i natten som vid punkt Tre, utan kan vid punkt Ett nöja mig med att planera för dagen eller veckan som ligger framför mig – i detalj, om så behövs? Det kan ge en känsla av förutsägbarhet och därför trygghet inför det som komma skall eller i varje fall kan det få mig att sluta tänka på det, vilket kan underlätta för avslappningen och sedan förnyad sömn.
Jag kan också gå till punkt Två, en av Treans vingpunkter, genom att distrahera mig med sociala kontakter – vilka jag lätt når genom att starta smartphonen på nattduksbordet. Kanske har jag missat att svara tillräckligt snart på en fråga som en vän har ställt till mig tidigare på sociala medier eller via SMS? Eller har jag försummat en kompis lite väl länge? Eller kanske stämmer ångesten ur någon slags fnurra på tråden med en för mig viktig person? Kanske bäst att reda ut det genom att skriva ett meddelande… mitt i natten! Det spelar ingen roll när på dygnet det sker, bara jag får ro i själen.
Fyran och Femman: sublimeringen och kunskapen
Eller så kan jag gräva ned mig lite i ångesten i syfte att känna in den på djupet och därigenom försöka förstå mig på vad den står för vid punkt Fyra, den andra av Treans vingpunkter. Kanske ger ångesten mig dessutom inspiration till något varigenom den sedan kan sublimeras – t.ex. något att måla eller något att skriva, något unikt som kommer från och ur just mig men som ändå kan vara till gagn eller av intresse för andra?
Jag kan också försöka att förstå mig på ångesten genom att gå till punkt Fem, en av Sexans vingpunkter, där jag kan knyta den till teorier som jag känner till… eller så googlar jag om den, och samlar därigenom på mig mer kunskaper om ångest som fenomen. Ångesten kan då framstå som ett vanligt fenomen och inte något som endast drabbar just mig, och det finns ju faktiskt t.ex. KBT-metoder och mediciner som kan bryta den. Så det är ingen fara på taket… Tills nästa gång, i varje fall. Kunskapen gör mig lugn och kanske räcker det för att jag åter ska kunna sova.
Sjuan och Åttan: flykten och jävlar anammat
Punkt Sju, den andra av Sexans vingpunkter, kan erbjuda distraktion eller kanske snarare flykt från ångesten – exempelvis genom att titta på roliga kattklipp på Facebook eller genom att drömma mig bort i behagliga fantasier om vart jag vill resa och vad jag innerst inne vill uppleva. Kanske räcker det för att jag ska känna ett behagligt lugn som i sin tur leder mig till sömnen?
Avslutningsvis kan jag låta punkt Åtta, vingpunkt till både Nian och Sjuan, ta kommandot och med lite jävlar anamma härskna till på mig själv: “Nu måste du ta dig samman, ligga här och noja dig över lite ångest duger inte. Det är ju ändå ingenting mer än spöken i ditt huvud och har inget med verkligheten att göra. Skärp dig nu!” Kanske leder det till en känsla av att jag trots allt har kontroll över situationen, att jag har geist och självförtroende nog att resa mig över ångesten och leda mig själv fram till sömnen?
Bli först med att kommentera