Om Enneagrammet enligt Eli Jaxon-Bear (del 5)

Innehåll

De tre grundläggande fixeringarna

Varje ego upplevs som universums centrum, och människor föreställer sig att de har kontroll. Det tänkande sinnet tror att det har kommandot — det gör så att något händer, och det ser till att kroppen får det den behöver. Kanske blir du upprörd när någon börjar tala om för dig vad du ska göra? Impulsen som kallas ilska är fysisk; det är djurets ilska. Den uppstår i den fysiska kroppen, liksom den interna dialogen uppstår i den mentala kroppen.

Eftersom “jaget” tror att det är en kropp bland andra kroppar — en ensam och åtskild entitet i ett stort universum — uppstår ilska, rädsla och emotionella behov. Ilska över vem som egentligen har kontroll över kroppen, rädsla över kroppens överlevnad, samt identifikation med kroppens emotionella manifestationer. Dessa är de centrala kärnpunkterna i Enneagrammet och de har givits siffrorna 9, 6 och 3.

Det grundläggande valet som varje människa möter är detta: Lever du i varandet/medvetandet/glädjen eller lever du i ilskan/rädslan/den emotionella nöden? Sann frihet är tillgänglig för alla, precis nu. Möjlighet finns att avtäcka de undermedvetna mönstren av tro, begär och identifikation som tillåter medvetandet att stanna kvar i den invaggade sömnen!

De tre kropparna och karaktärsfixeringarna

En fixering är endast möjlig om det finns en identifikation med den fysiska, emotionella eller mentala kroppen; och de nio fixeringarna i Enneagrammet kristalliseras i nio punkter på följande sätt:

Tre av de nio punkterna (9, 8 och 1) är fixerade i den fysiska kroppen. Dessa punkter klassificeras som tvångsmässiga eller som ilska.
Tre punkter (3, 2 och 4) är fixerade i den emotionella kroppen och klassificeras som hysteriska eller som imagepunkter.
Tre punkter (6, 5 och 7) är fixerade i den mentala kroppen och klassficeras som paranoid-schizofrena eller som rädsla.

Var och en av oss kan ha en fysisk, emotioinell och mental kropp; liksom vi alla kan manifestera de flesta mönstren hos samtliga fixeringar. Dock kristalliseras vårt kärnperspektiv i en av dessa kroppar, och det är där vi finner vårt främsta särdrag — platsen där vår reaktion på världen är som mest förankrad.

Var och en av de tre kropparna har sitt eget sinne och sin egen tankeprocess:

Den fysiska kroppen verkar i termer av impulser, på att röra sig mot njutning och bort från smärta. Den opererar på en pre-verbal, icke rationell nivå.
Den emotionella kroppen verkar i termer av emotioner, eller vågor av känslor, och den är icke-rationell och ofta pre-verbal. De emotionella tankarna uppstår av emotionell nöd och försöker få bekräftelse och kärlek från omgivningen. När de inte får den efterfrågade responsen från omvärlden blir reaktionen ilska, smärta och ledsamhet.
Den mentala kroppen verkar i tanke- och idérymden; hemmet för den interna dialogen. Vanligtvis finns där en schizofren kommentator som kommenterar om “mig” och “mina relationer” till den yttre världen, och som oroar sig för vad som behöver göras.

Om vi tänker på en personkaraktär som ett landskap med dalar, berg och forsande vatten så är var och en av oss en manifestation av ett helt landskap. Ibland vandrar vårt medvetande till bergstopparna, ibland vandrar det till forsen. Dock, när en situation uppstår som triggar oss så svarar vi utifrån vår särskilda fixering. Vi återvänder således omedelbart till den del av landskapet som vi identifierar som “hemma”. När vi på så sätt lever genom vår karaktärsfixering överger vi vårt sanna Själv. Ett exempel:

Som tvångsfixerad, eller fixerad vid en punkt för ilska, kan vi köra vår bil längs med en motorväg och samtidigt ägna oss åt att exempelvis förlora oss i kärleksfulla känslor eller engagera oss mentalt genom att komponera en dikt. Men om en annan förare framför oss kör vårdslöst och är nära att preja oss, svarar kroppen omedelbart med en impuls av vrede.

Hur ilskan sedan hanteras beror till stor del på den personliga utvecklingen och på personligheten:

de tvångsmässiga (9, 8, 1) rör sig mot människor
de hysteriska (3, 2, 4) närmar sig människor
de paranoida (6, 5, 7) rör sig bort från människor.

Versioner av kärnfixeringarna

För de tre kärnfixeringarna 9, 3 och 6 som utgör punkterna i den inre triangeln i Enneagramsymbolen utgör de övriga punkterna versioner av dessa tre:

Nian är kärnfixeringen för ilska. Åttan utgör den utåtriktade versionen, medan Ettan utgör den inåtriktade.
Trean är kärnfixeringen för hysteri. Tvåan är den utåtriktade versionen, Fyran den inåtriktade.
Sexan är kärnfixeringen för rädsla. Sjuan är den utåtriktade versionen, Femman den inåtriktade.